I förra veckan anordnades för 22:a gången Klimatseminariet i Östersund. I år höll dagen temat ”Nästa steg i omställningen”. Högt och lågt enligt min mening, men sammantaget fångade dagen oss åhörare. Helt överens är inte alla experter, vilket också visar på komplexiteten. Det alla dock är helt eniga om är att vi måste agera och vi måste agera nu.
Den programpunkt som fastnade hos mig var när två yngre medlemmar från Aurora intog scenen. Aurora är en ungdomsledd organisation med syfte att få den svenska staten att agera mer kraftfullt mot klimatförändringarna. Bland annat har de stämt svenska staten med grunden i de mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen.
Det är möjligt att jag inte håller med dem i allt eller tillvägagångssätten, men det är så uppfriskande att höra deras aktiva stämma, full av kunskap och tro på förändring. Trots allt så gör de något, de agerar. Många yngre fanns med i publiken och det känns för mig hoppfullt, det är trots allt deras framtid vi idag behöver fatta beslut om.
En av talarna under dagen provade att likställa klimatkrisen med pandemin. På bara några månader hittades både pengar och ett vaccin. Har vi inte fullt ut förstått alvaret?
Ungdomarna från Aurora fick mig att lämna dagen ändå med en tro om att lilla jag faktiskt kan göra skillnad. Vikten av att jag i min roll fortsätter att ha bokade timmar i min kalender som upptas av ämnet, men också att jag som privatperson fortsätter att göra aktiva val och ibland även där fortsätter att ifrågasätta.