Vi lägger ett intensivt verksamhetsår bakom oss. Utöver vårt arbete med att hjälpa och lyfta besöksnäringen i vår region har vi ännu ett år fått lägga stor kraft på att säkra vår strategiska roll finansiellt och kompetensmässigt.
Vi har fört resonemang med våra intressenter/medlemmar och kartlagt förväntningarna på oss, samtidigt som vi arbetat med kort och långsiktig finansiering av vår verksamhet. Jag är glad att vi det senaste året tagit oss en god bit på vägen mot en stabilare och mer långsiktig finansiering. Det fattas någon pusselbit, men jag tror ändå att vi från och med 2024 kan börja tänka i tre-fyra års perspektiv i vår planering i stället för som längst åt från år.
Under året ska vi lägga den sista pusselbiten, som från vårt perspektiv dels handlar om att definiera länets kommuners roll som intressenter i JHT, och dels om att göra medlemserbjudandet tydligare.
När vi nu snart stänger vintersäsongen med preliminärt fina siffror för vår besöksnäring finns det skäl att återigen påminna om vad vår fortsatta roll som basnäring faktiskt kräver för att fortsätta leverera. Transporter. Inte minst hållbara transporter.
Vi måste få fler och snabbare tåg till länet. Vi måste stötta den gröna omställningen av flyget så att flyget kan fortsätta utvecklas, och vi måste få satsningar på vägnätet. Vi lever och dör som besökslän med vår infrastruktur, och därför blir ett hårt arbete för att få genomslag i den nya nationella infrastrukturplanen ett högt prioriterat arbete under det kommande året.
Ett annat stort och långsiktigt fokus för vårt arbete, där vi också fått projektstöd från Naturvårdsverket som tänkt samordnare i länet, är i arbetet med tillgången till leder i vår natur. Det finns inget som tyder på att konfliktytorna runt den upparbetade slitageskulden i våra fjäll kommer att bli mindre. JHT har tagit en tydlig ställning i frågan. Skulden måste betalas, och betalningen måste ske via staten. Hur det sker är en underordnad fråga, men vi kan inte blunda för skulden och bara fortsätta som förut. Vi kan heller inte slita ut bit för bit av vår natur och sedan stänga ner och gå vidare. Vi måste istället hitta ekonomiska formler för att betala av slitageskulden och förebygga nya skulder. Och vi måste hitta lokala och regionala samarbetsformer för att näringar ska kunna existera bredvid varandra utan att kollidera.
JHT är beredda att ta ansvaret för att vara mötesplatsen för att forma regionala lösningar. Men staten måste också forma en nationell turismpolitik som tar frågan på det allvar den kräver. Om inte hotas en av landets basnäringar över tid.
Jag tackar VD för lånet av utrymme och önskar oss alla en fin kommande vår.