Två minst sagt intensiva dygn i Bryssel
Som liten tittade jag gärna på debatter på TV. Jag tyckte om själva samtalet, argumenten, frågorna och kanske framför allt det där att människor med olika perspektiv faktiskt kunde mötas och försöka komma framåt. Så lite av en barndomsdröm har fått vänta några år, men nu stämde det och jag kunde åka.
Den här gången var det inte politiska debatter vi åkte till Bryssel för, utan turism. Tillsammans med några av mina kollegor i Regionala Nätverket för Besöksnäring och Turism har vi under två dagar mött Europaparlamentet, EU-kommissionens olika generaldirektorat, NECSTouR, svenska regionkontor och andra aktörer.
Vi har lyssnat, ställt frågor, delat erfarenheter och tagit med oss både ny kunskap och nya kontakter hem. Vi har också fått möjlighet att berätta om det vi gör i Sveriges regioner och om hur vi ser på besöksnäringen som en del av den regionala utvecklingen.
Det sista tycker jag är viktigt. För när man sitter i Bryssel och lyssnar på samtalen om Europas framtida turism blir det väldigt tydligt att turism inte längre bara handlar om att få människor att resa hit. Det handlar om regional utveckling, om mobilitet och infrastruktur, om kompetens, om hållbarhet, om attraktiva platser, om företagande, om hur vi skapar samhällen där människor både vill bo, leva, verka och besöka.
I november kommer EU:s nya strategi för turism. Den ser jag fram emot. Inte minst för att jag hoppas att den också kan bidra till att skynda på Sverige att leta fram sin. Sverige behöver sin egen riktning. Vi hade faktiskt en nationell strategi för besöksnäringen, men den försvann.
Jag tror inte att en nationell strategi är någon mirakellösning. Den kommer inte att lösa våra utmaningar åt oss, men jag tror väldigt mycket på värdet av att ha en gemensam kartbild över vart vi ska. En riktning som vi kan förhålla oss till, diskutera, ifrågasätta och bygga vidare på.
För oss som arbetar regionalt blir det ett viktigt hjälpmedel. Inte för att alla regioner ska göra exakt lika, men veta ramarna och dom gemensamma målen.
Medan vi väntar på den svenska kartan tänker jag: Varför inte använda den europeiska?
För om EU nu formulerar en gemensam riktning för turismen, så finns det mycket där som är relevant också för oss.
Det är inte en färdig karta för Jämtland Härjedalen, och den ska inte vara det, men den kan vara en karta att orientera sig efter. En karta som hjälper oss att ställa våra egna frågor:
Vad betyder det här för oss? Vad behöver vi göra? Vad behöver vi bli bättre på? Vad kan vi påverka tillsammans? Kanske också, vad behöver vi faktiskt göra även om vi inte kan vänta på att någon annan ska rita klart kartan?
För jag tror att vi behöver fortsätta lyfta blicken. Våga prata om turism som mer än en näring som skapar gästnätter och omsättning. Våga prata om den som en del av samhällsbygget, och våga vara lite otåliga när vi ser att andra börjar formulera riktningen.
Så jag lämnar Bryssel med nya kontakter, nya tankar och en hel del att fundera vidare på, och med en ganska härlig känsla av att ibland behöver man faktiskt åka bort för att se sin egen plats lite tydligare.
Nu tar vi med oss en bit av Bryssel hem, och fortsätter rita vår egen karta.
OmslagsFoton: Erika RANBRANDT, NICLAS VESTEFJELL, Erika Willners, SANDRA LEE PETTERSSON