Emma är ny turismsamordnare i Krokom

29 september, 2021

Text: Emma Bergstrand, Turismsamordnare Krokoms kommun

Foto: Emma med en av familjens hundar.

Vi hittade ett hus på Blocket. Det var så det började. En gråruggig novembermorgon åkte vi för att titta på ett stort och väldigt gammalt hus på en plats vi aldrig tidigare besökt. Egentligen för stort och det hade stått orört i minst 30 år. Jag var gravid och spydde i buskarna. Men utsikten och känslan sa oss att det här var vårt. Bygden var vaken och levande. Det fanns skola, affär och slalombacke. Fjällen syntes i horisonten. Vi flyttade hit. Till lilla Söderåsen i Offerdals socken, Krokoms kommun.

Emma på vandring.

I nio år har jag jobbat som journalist på Östersunds-Posten och Länstidningen, många gånger med just Krokoms kommun som bevakningsområde. Född och uppväxt är jag i Norrbotten och har hunnit bo på många platser i både Sverige och världen. Bott i städer så som Stockholm, Göteborg, London och Sydney, men har alltid trivts bättre i det småskaliga. Jag kan leva ett helt liv utan höga klackar, men utan ullunderställ blir det tuffare. I Björkliden och Abisko förälskade jag mig i fjällen där jag under många säsonger jobbade med turism. Och nu har jag turen att få representera Krokom som Turismsamordnare.

Emma på tur med draghundarna.

Den gamla gården vi köpte är nu fylld med tre barn, nio hundar, två hönor, en tupp och fem kycklingar. Ständigt hittar jag nya favoritutflykter och vi är ofta och gärna utomhus. Just nu är det fantastiskt att träna draghundarna, andas in höstluften i hemmaskogen bakom huset, stanna till vid närmsta sjö och laga middag med familjen över öppen eld när hundarna vilar.

Hällberget och Oldklumpen är två andra favoriter. För toppturer med tre barn i olika åldrar krävs en hel dag och mycket gott fika. Vi hoppar på stenar, balanserar på kullfallna träd, skickar pinnar i bäckar och fascineras över den otroliga utsikten.

I den gamla nedlagda kristallgruvan i Olden går man på skattjakt. Med hammaren i högsta hugg har barnen fullt upp och hinner inte ens fika. Hem åker vi med fickorna fulla av minimala, kristalliknande föremål och enorma “stora snygga stenar” som prompt ska bo på köksön i minst tre veckor.

För mig är Krokoms kommun lite som den där kristallen. Inte så stor och skrytig, lite gömd och glömd med behov av putsning och slipning på sina håll. Men en otroligt vacker skatt som man vill vårda, utforska och inte släppa.

Kontakta Emma Bergstrand