16e oktober möttes medlemmarna i föreningen Gränsfjällen Sylarna i Samverkan för “Fjällforum” på Hjelseng gård i Stjördal med fokus på renskötseln utifrån hur klimatförändringar och förändrade bruksmönster påverkar. Nationalparksföreträdare på bägge sidor av gränsen berättade om pågående processer i respektive Tröndelag och Jämtland Härjedalen och i tillägg gavs information från aktörer som verkar i 0mrådet. JHT:s Anne Adsten deltog för en uppdatering kring verksamheterna i gränsfjällen.
Om inslagen under Fjällforum
Besök i norske verneområden – Marit Berger, forvalter i Sylan Landskapsvernområde
Naturreservat har högre skydd än nationalparker i Norge, tvärtom jämfört med Sverige. I tillägg finns kryssade områden med speciella föreskrifter. 2020 ska det finnas besöksstrategier för samtliga “verneområden” i Norge. “Friluftsloven” ger rätt till besök, men det finns utrymme att tillrättalägga hur. Liksom i Sverige finns en “Merkevarestrategi” för Norges Nationalparker. I första steget inför besöksstrategin har inventeringar gjorts av djur, natur och kultur inom aktuella områden. I tillägg har besöksundersökningar gjorts om vilka gästerna är och vad de söker vid besök samt besöksräkningar vid strategiska platser. Lokal näring har intervjuats för att fånga behov kring bete, fiske, turism och renskötsel. Läs mer om Sylan Landskapsvernområde här.
Fjellguiden Tydal – Lars Östby Nilsen
Fjellguiden erbjuder bl a båttaxi mellan Storerikvollen och Nedalshytta, fisketurer, glamping-tält i en “Lavvo Camp”, båt- och kanotuthyrning, skoterturer, fiskrökeri och utför spångning längs vandringsleder.
Traditionell samisk kunskap i kombination med ny forskning vid förändringar i klimat och markanvändning – Gunhild Rosqvist och Niila Inga
Gunhild Rosqvist, Stockholms Universitet berättar att forskning bedrivits vid Tarfala i närheten av Kebnekaise sedan 1946 och denna kunskap kombineras nu med erfarenheter samlade via Laevas sameby som har sina renbetesmarker kring Kiruna. Hur mycket tål egentligen ett naturområde när det åberopas för gruvdrift, vindkraft, järnväg, turism och skogsbruk? Vilka typer av markområden önskar vi oss i framtiden? Vilka intressen ska prioriteras? Detta utifrån politik och avsaknad av långsiktighet mellan mandatperioder. Läs mer här.
Nationalparksprocessen Sylarna-Helags-Vålådalen – Daniel Wolf-Watts
Området är en representativ landskapstyp, en arbetsplats, ett hem och ett besöksmål som pekades ut som intressant 2008 i en Nationalparksplan. 2014 startade en nationalparksprocess som sedan avslutades 2014 p g a att parterna var oense. 2017 gjordes en omstart. Det finns en Resursägargrupp bestående av Länsstyrelsen Jämtlands län och Naturvårdsverket, en Beredskapsgrupp med representation från de samebyar som berörs, berörda kommuner och Jämtland Härjedalen Turism i tillägg till Länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Dessutom kommer än bredare arbetsgrupper att bildas om processen går vidare samt så kommer dialogmöten att genomföras i de områden som angränsar till den tilltänkta Nationalparken. Hittills har parterna enats om mål, syfte och övergripande inriktning och ett omlandsprojekt kommer att starta för att titta närmare på effekter av nationalparken för omgivande områden. Samebyarna Handölsdalen, Tossåsen och Mittådalen tillsammans med Bergs och Åre kommuner har veto i nationalparksprocessen – om de inte känner att det är det bästa för området så kan de säga nej.
Pilgrimsvandringer – Mathias Janson vid Nasjonalt Pilegrimssenter i Trondheim
Pilgrimsvandring som företeelse präglas av renässans idag i en stressad tillvaro. Pilgrimsvandringar mot Nidaros (nuvarande Trondheim) startade 1030 i och med att mirakel skedde vid kung Olavs grav och att han därför upphöjdes till helgon. 1537 i och med reformationen upphörde pilgrimsvandringarna för att på senare år på nytt fått aktualitet för många som söker en ny mening, att hitta sig själva, för att få kraft till eller efter en stor förändring i sina liv. Nutida pilgrimsvandring är kopplat till småskalig turism och lokal mat. Romboleden/Jämt-Norgevägen kan vara den äldsta leden genom Sverige mot Trondheim. Idag finns certifierade pilgrimsleder i ett nätverk som binder samman Trondheim med Rom och Santiago de Compostela.
Pilgrimsvandring har en kort startsträcka i och med att man kan “kliva på” i tätorter, t ex i närheten av där man bor eller dit man rest med tåg etc. Pilgrimslederna kan oxå tjäna som påfarter till våra system av fjällnära vandringsleder.
Motivet till varför det lönar sig att satsa på pilgrimsvandring från arrangörshåll kan oxå vara:
“Urbanisering kan leda till alienation och frånvändhet. Det är viktigt att urbana människor får vetskap/kännedom om våra områden i norr för att de ska vilja vara med och se till att de skyddas framåt. Andra mål med satsningarna är folkhälsa och integration liksom ett “baerekraftig reiseliv”.”
Vid undersökningar av de som pilgrimsvandrar idag är 1/3 ensamma på sina vandringar, 1/3 går i par och 1/3 går i större grupper. I snitt varar en pilgrimsvandring i 20 dagar och tittar man på enskilda vandrare så varierar tiden för vandring mellan 1 och 100 dagar. 40% av de tillfrågade gjorde sin pilgrimsvandring som en del av sin vistelse, d v s de hade även andra mål med sin vistelse. I tillägg till enkätundersökningen genomförs även räkningar vid olika punkter längs vandringslederna med s k Eco Counters.
Det är tydligt bland nutida pilgrimsvandrare att märkning och skyltning ökar i betydelse i och med att gemene man inte längre är van att vistas i naturen på samma sätt som tidigare. Därför jobbar Nasjonalt Pilegrimssenter med att likrikta informationen för igenkänning och ta fram informationsskyltar kring allemansrätt, djur, natur och kultur längs vägen – speciellt vid “Trafikale Knutepunkter”, spårcentraler eller s k “Trailheads”. I detta arbete samarbetar Nasjonalt Pilegrimssenter med Trondheims Turistforening (TT), som är STFs motsvarighet på den norska sidan.
Därefter fanns tid för uppdateringar från deltagarnas respektive organisationer, se anteckningar nedan.
Hör av dig till Anne Adsten, JHT om du vill ta del av någon av presentationerna.
