För hundra år sedan var turismen inte en självklar basnäring.
För exakt hundra år sedan, 1917, var turismen ingen självklar basnäring i Jämtland Härjedalen. Ett välbevarat rött standar med handmålade silverbokstäver och texten ”Bort med turisterna från våra byggder under kristiden. Smör, mjölk och potatis åt arbetsfolket” påminner om en annan verklighet.
I Sverige rådde livsmedelskris på grund av första världskrigets intåg, missväxtår, en olycklig produktionsomställning och handelsblockader från de allierade. Den ryska revolutionen gav bränsle åt socialister som såg att maktbalanser kunde förändras. Överallt i Sverige genomfördes hungerdemonstrationer för att protestera mot att det inte fanns varor trots fördelningsnämndernas ambitioner.
Däremot kunde ”gulaschbaroner” som blivit rika på svartabörshandel, köpa allt tillgängligt smör för upp till 30 kr kg (900 sek i dagens penningvärde) och mjölk för 3 kr litern (90 sek). Äkta och självutnämnda grevar och baroner fortsatte att roa sig i Åre med ”vederkvickande turer” trots kristider, vilket retade hungriga pappersfabriks-arbetare i Järpen som livnärde sig på barkbröd, potatisflingor, rovor, lingonriskaffe och till det, ormbunkar som sötningsmedel i avsaknad av socker.
Arbetarna mobiliserade och tog tåget till Hålland för ett hungertåg till kommunalnämnds-ordförandens bostad. Med standarets silverglänsande bokstäver i högsta hugg kom man i bästa samförstånd överens om att kommunen måste se till att fördelningen av matvaror blev mer rättvis och inte ensidigt hamnade hos de så kallade gulaschbaronerna.
På vägen hem till Järpen gjorde demonstrationståget ett besök vid Hedmans turisthotell. När arbetarna inte tog sig in via dörrarna gick man fönstervägen och nu var inte samförstånd det som söktes utan beskrivningen var från en av de medverkande, att ”de fina hyresgästerna fick nu sina fiskar varma”.
I Östersund hungerstrejkade stadens invånare och soldater sida vid sida. Vid Vålbackens tegelbruk utanför Marieby var valspråket ”Frihet, bröd och mat” och man passade även på att propagera för 8-timmars arbetsdag samt rösträtt åt kvinnor. Revolutionen i Sveg är en annan händelse på samma tema, men tyvärr med skadegörelse och misshandel som följd.
Med dagens överflöd av varor och besöksnäringen som självklart levebröd för många av oss som bor och verkar i Jämtland Härjedalen är det svårt att föreställa sig dessa händelser. Vi behöver standaret som påminnelse om en nära verklighet och en annan turism än den vi ser i regionen idag.
***
Standaret hamnade efter upproret på en höskulle för att falla helt i glömska fram till 1952 när det sattes upp på Järpens arbetarekommuns kansli. 1982 överlämnades det till Föreningsarkivet i Östersund.