Stanna upp och njut och räcker ordet hat för att beskriva avskyn?
Jag har precis avslutat sportlovet tillsammans med min familj i fjällen.
Det är verkligen en konst för mig, och möjligen finns det fler som känner igen sig i det: Konsten att vara i nu:et.
Att inte planera middagen innan du njutit klart av lunchen, att inte räkna dagarna av ledighet som är kvar och att inte ständigt vara på väg framåt. Att i stället njuta av precis den här stunden, sällskapet du just nu har framför dig, smaken du känner, eller skrattet du just nu delar. För mig krävs det tålmodig träning och en ständig påminnelse.
Samtidigt som jag försöker leva i nu:et hör jag mig själv, och många med mig, redan vara på väg mot påsken…
Missar vi då inte dessa underbara veckor i mellan!?