Vad är ägget och vad är hönan när det kommer till platsutveckling?
Jag har tidigare berört ämnet platsutveckling. Då beskrev jag en plats helt i avsaknad av besöksnäring, men med möjligheten att förverkliga ett drömjobb med en lön som närmast liknas vid en rejäl lottovinst.
Hur länge skulle du stanna på platsen och arbeta?
Turismens och besöksnäringens roll för platsutveckling var temat då ”Besöksnäringen på agendan” höll sin årliga konferens i Stockholm i slutet av 2022. Det hela arrangeras av SKR (Sveriges kommuner och regioner) i samarbete med Tillväxtverket och Regionala nätverket för turism och besöksnäring. Jag fick möjligheten att kommentera just temat vid öppningen av konferensen och för mig är svaret så självklart, platsutveckling kan inte ensamt landa i en näring. Det måste börja med en politisk vilja att detta är en satsning man vill göra, väl så måste alla näringar se sin del för att lyckas. Allt hänger givetvis ihop. Begreppet platsutveckling används just nu flitigt i olika sammanhang, ungefär som ordet ”hållbart”. Min önskan är att det inte blir ett uttjatat begrepp som till slut vattnas ut, om det inte samtidigt är paketerat med ett ”hur”.
Man kan trassla in sig nästan hur mycket som helst i vad som är hönan och vad som är ägget i frågan. I den studie som just nu görs av OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) ställs många frågor om utveckling förhoppningsvis på sin spets. På frågan ”Vad anses mest hämmande för turismens utveckling och vad betyder det i förlängningen?” dyker den för mig upp igen; bristen på satsningar i vår infrastruktur. Sättet vi beräknar behov av nationella satsningar på infrastruktur återspeglar inte på långa vägar det sätt vi nyttjar infrastrukturen på och de behov som finns. Det i sin tur hämmar platsutvecklingen för Jämtland Härjedalen. Vi alla föredrar väl ändå att bo på en plats som upplevs framåtsträvande, att en känsla av utveckling infinner sig. Att synen på regionen ses på av andra med nyfikenhet. Framgång föder som bekant framgång…
Så, än en gång måste vi alla, oavsett näringstillhörighet, kroka arm i ett begrepp som gemensamt måste fyllas med tydlighet för att lyckas. Jag anser att vi, alla som redan bor och verkar här gör det, men att synen från nationell nivå av de som sitter på möjligheterna vad gäller finansiering och fördelning, inte alltid har förmågan att sätta sig in i våra behov för fortsatt utveckling framåt.
OmslagsFoton: Erika RANBRANDT, NICLAS VESTEFJELL, Erika Willners, SANDRA LEE PETTERSSON