Att barnen är med och ser sina förebilder är vad jag tror skapar nya elitidrottare, och det är vi bra på i Jämtland Härjedalen. Oavsett idrott så har vi en inkluderande kultur som smittar av sig från de redan etablerade idrottsidolerna till barnen och ungdomarna som drömmer om att själva få stå i rampljuset en dag.
De flesta mornar sitter jag med kaffet i mitt kök och hör ljudet av rullskidstavar, som i ett jämnt tempo når asfalten. Det är samma elit som tränar runt om i Östersund som vi varje helg ser på TV under vintern. I spåren uppe vid stadion åker de sida vid sida med de yngre utövarna.
Det råder hockeyfeber hos oss i Jämtland Härjedalen just nu, jag tror att det finns många blivande världsstjärnor i spelargångarna, vars högsta dröm just nu är att få en high-five eller en signerad puck.
VM, alltså två världsmästerskap, ska snart avgöras hos oss! Para Nordic Skiing World Championships 2023 sker en bit in på det nya året, större event än vad vi kan föreställa oss, tror jag. Och säkert kommer de att inspirera fler att testa, även om man har fysiskt andra förutsättningar så kan allt vara möjligt.
Här hos oss är det inget konstigt att vi går på stan i mer eller mindre uttalade träningskläder, dock alltid snygga sådana vill jag påstå. Jag läste nyligen en krönika där krönikören (som inte bor här) beskrev oss alla som stereotypa ”våffeljackor” i trendiga mössor. Gör det något då? Nej, eftersom det förenar oss…
Precis på samma sätt som när jag går på fotboll här i länet, eller för den delen en individuell idrott så sluts jag samman med okända människor, men där vi gemensamt delar målet, att se vårt lag eller individ vinna. Vi liksom nickar instämmande till varandra när vi ser att samma halsduk med samma färger bärs av den jag möter på väg in till arenan.
Avslutningsvis och utan att bli allt för filosofisk så vill jag hävda att det jag beskriver här skapar en enorm stolthet i vårt gemensamma varumärke för platsen vi bor på, Jämtland Härjedalen.
Så ge fasen i våra våffeljackor, de föder framgång.