Rader från VD v6 2026

“Just nu sitter vi många med samma utmaning: öppna dokument, stängda tidsfönster och en kreativitet som förväntas leverera på beställning. Det är analyser, mål, indikatorer, effekter, delmål och samverkanslogiker, allt paketerat i ett språk som ska vara både visionärt, korrekt och exakt lagom.

Det är ett komplext system att navigera i.
Man ska vilja mycket, men inte för mycket. Vara nyskapande, men lagom. Använda rätt ord, i rätt ordning, i rätt ruta. Och gärna göra det inom ett mycket bestämt antal tecken.

För här kommer ett annat personligt erkännande.
I mitt huvud kan allt vara glasklart. Sammanhang, riktning, ambition, helhet. Där är det tydligt, logiskt och faktiskt rätt elegant. Utmaningen uppstår när allt detta ska pressas ner i små textrutor med fasta ramar där varje ord ska motiveras, vägas och ibland offras, trots att det egentligen “behövs”.

Och ändå.
Trots tidsbrist, mallar och känslan av att kreativiteten helst vill ha lite mer luft, så märker jag att jag går i gång på det. Vinnarskallen i mig vaknar. Utmaningen triggar. Det finns något lockande i att försöka få ihop helheten, skärpa budskapet och faktiskt lyckas på systemets villkor.

För projekten är mer än formulär och formuleringar. De är möjligheter. Ofta själva förutsättningen för att kunna utveckla, testa nytt och ta nästa steg. På gott och ont är de en central del av hur vi driver förändring.

När projektskrivandet fungerar som bäst skapar det fokus, samarbete och framåtrörelse. Det tvingar oss att prioritera, vara tydliga och sätta ord på det som annars stannar i huvudet.

Så ja, hatkärleken är äkta.
Men kanske är det just den som gör att vi kavlar upp ärmarna, en gång till, och trycker på “skicka”.

Så till er som just nu sitter mitt i processen, med drygt en vecka kvar till deadline: håll i och håll ut. Det som känns rörigt i dokumentet är ofta väldigt tydligt i verkligheten. Fortsätt skruva, prioritera och lita på er riktning. Snart är det dags att trycka på “skicka” och gå vidare till nästa idé.”