vessla biljett bakvattnet åkersjön Bengt Weilert

Reflektioner från en fjällby

12 april, 2019
Text: Rut Magnusson, Bakvattnet
Vesselbiljett från Högrun i Åkersjön upp till fjället Önrun. Foto: Bengt Weilert

Vad är det som driver utvecklingen av en bygd?

Hur skapas en turismnäring?

Rut Magnusson från Bakvattnet medverkade i JHT:s turismpanel ”Titta bakåt för att se framåt” vid årsstämman för JHT 2019. Hon har också nyligen givit ut en bok ”När turismen kom till Åkersjön & Bakvattnet”.  Boken och hennes medverkan gjorde att hon började fundera på frågor om bygdeutveckling och hur en turismnäring växer fram. 

Skidåkare i Bakvattnet 1940-tal Foto Okänd
Skidåkare i Bakvattnet under 1940-talet. Foto: Okänd

”Turismen i länet ser väldigt olika ut. Det finns stora turismdestinationer med välutbildade turismutvecklare och kapitalstarka företag, men även små orter med små familjeföretag och många ideellt arbetande. Under de senaste åren har jag (Rut Magnusson) ägnat mycket tid åt att studera turismens framväxt i Åkersjön och Bakvattnet och gett ut boken ”När turismen kom till Åkersjön & Bakvattnet”. Med hjälp av tidiga reseskildringar i STF:s resehandböcker och andra berättelser från olika tidsepoker får man en god inblick i utvecklingen. Genom intervjuer och genomgång av protokoll, projektrapporter, tidningsurklipp, gamla bilder m m så läggs pusselbitarna ihop. Fram träder en bild av turismhistorien. Utvecklingen bygger nästan uteslutande på driftiga personer som har förverkligat sina drömmar och visioner om en blomstrande framtid. Fjälljordbruket gav en mager inkomst och man såg turismen som en ny möjlighet.

När det infördes två veckors betald semester 1938 och när familjebilen kom på 1950-talet, kunde flera människor resa ut i länet. Det byggdes campingar, stugbyar och privata sportstugor.

Rut Magnusson Bakvattnet
Rut Magnusson vid datorn i Bakvattnet, Åkersjön. Foto: Privat.

En stor turismpionjär i Åkersjön var Erland Nilsson, som körde mjölkbil och passerade genom byn och såg turismens möjlighet. Han byggde upp en pensionatrörelse, serveringsstuga på toppen av fjället Önrun (i väglöst land) och senare väg upp till fjället, i början av 1960-talet. Det ledde till att flera gårdar inkvarterade turister och caféer öppnades.  Senare kom Torgny och Gunvor Wikstrand till Åkersjön (och tillsammans med Föllinge kommun) byggde de om den nedlagda skolan till ett fint fjällhotell samt byggde skidbackar och skidlift. I Bakvattnet startade Selma Carlsson sitt pensionat under 1940-talet och lockade skidungdomar från när och fjärran. Hennes syster Paulina med man byggde Ripstugan, en serveringsstuga vid foten av fjället Ansätten på 1960-talet. Erik-Anton Magnusson, med familj, flyttade till Bakvattnet 1963 och startade vesseltrafik till Ansätten. Han byggde kiosk och bensinstation i byn och senare kaffestugan Ansättstugan och skidliftar på Ansätten. Det blev många framgångsrika år under 1970-1980-talen. Dessa personer har satsat helt på sin dröm, med oftast egna medel och egen tid. Detta skapade en familjär turism som blev personlig och attraktiv. Det ledde till många återkommande gäster.

Vad händer när dessa personer inte är verksamma längre? Hur får man nya entreprenörer att ta vid?

Det är inte lika enkelt idag. Kraven från både gäster och företagare är mycket större. Bankerna är ovilliga att låna ut kapital till investeringar. Att låna pengar till inköp av ett fritidshus går jättebra. Den marknaden är stark. Priserna på fritidshus har ökat rejält och det byggs nu flera nya fritidshus i området. Men var är entreprenörerna? Kan branschen stimulera och underlätta för dessa viktiga nyckelpersoner?  Fjällbyarna behöver dem.”

Rut Magnusson, Bakvattnet