För Alexandra var det en ren tillfällighet att hon för åtta år sedan gjorde sin första säsong på fjällstationen. Då blev hennes sambo rekryterad som kökschef och hon själv sökte jobb som fjällvärd och flyttade med från Umeå.
“- Jag hade aldrig vandrat eller gått på turskidor innan. Däremot har jag jobbat mycket med service, mat och catering. På universitetet pluggade jag kulturanalys med inriktning mot entreprenörskap – en utbildning som lutar mer mot kultursektorn. Parallellt med skolan fortsatte jag att jobba säsong på Blåhammaren. Jag trivdes väldigt bra och fjällmiljön var en stor bonus för mig. När jobbet som platschef blev ledigt inför förra sommarsäsongen, sökte jag och fick det”, berättar Alexandra.
Det finns många utmaningar med att driva en fjällstation på ett så utsatt läge. Vädret är den största. Det är också en anledning till att fjällstationen håller stängt under vissa delar av året. Men det är också det genuina, att befinna sig på fjället mitt i naturens alla skiftningar, som fascinerar mest.
Här kan allt hända, strömavbrott, hård vind eller blixtnedslag. Vi har ett eget vatten- och reningsverk här uppe som ska fungera. Vid dåligt väder eller dimma kan det ta flera dagar innan det går att komma upp med reservdelar om något går sönder. Hela mathanteringen är en annan utmaning. I våra miljömål försöker vi minimera transporter. Därför bunkrar vi torrvaror, kaffe, öl och vin på vintern när det kan fraktas upp med pistmaskin. Under sommarsäsongen kommer helikopterleveranser en gång i veckan med hängande last. Då fyller vi returen med smutsiga linneset och en del brännbara sopor. Det längsta vi väntat på helikopterleverans på grund av vädret är 10 dagar, tror jag. Då gäller det att vara kreativ.
Men problemlösning är en självklarhet för alla som arbetar här. Det blir en del av vardagen.