Skattesystemet, ett system som osar orättvisa från en svunnen tid
Vårt skattesystem har sina rötter i en tid då livet i princip utspelade sig på en och samma plats. Man bodde, arbetade och gick i skola på orten – och då gav det mening att resurser och ansvar följde folkbokföringen. Men även om systemet är arvsriktigt, lever vi idag i en helt annan verklighet.
I Jämtland Härjedalen ser vi det tydligt: Säsongsarbetare bidrar till näringslivet utan att vara skrivna här. Fritidsboende konsumerar stort under större delen av året, men är folkbokförda någon annanstans. Företag är registrerade på storstadsadresser men har hela eller delar av sin faktiska verksamhet här och besökare nyttjar våra vägar och vår samhällsservice – utan att synas i statistiken och utan att generera direkta skattekronor till regionen.
Infrastrukturen blir kanske det mest smärtsamma exemplet
Våra vägar och järnvägar belastas långt mer än vad befolkningssiffrorna antyder. E14 är livsnerven in och ut ur länet – den trafikeras tungt av besökare, transportföretag (inte bara svenska) och arbetspendlare. Samtidigt är Mittbanan avgörande för både gods och resenärer, men står inför stora investeringsbehov. När resurser fördelas utifrån antalet folkbokförda invånare framstår vi som en liten region och vi hamnar sist i kön till skattkistan– trots att trafikflödet här många gånger motsvarar betydligt större befolkningsområden. Konsekvensen blir att vi får minst, trots att vi lever i en verklighet där behoven många gånger är som störst.
SPRIT-undersökningen (SPRIT = SPridningseffekter Inom Turism) bekräftar samma bild: i destinationer som Vemdalen, Funäsfjällen och Åre kommer upp mot 70–80% av omsättningen direkt eller indirekt från besöksnäringen. Det visar vilken enorm betydelse alla de människor som vistas här tillfälligt har för vårt samhälle – och därmed också hur missvisande det blir när deras närvaro inte räknas med i fördelningssystemet.
Jag har inte lösningen – men jag vet att system behöver ses över. För rättvisa handlar inte bara om kronor och ören. Det handlar om att våra strukturer måste spegla verkligheten: hur människor lever, rör sig och använder våra samhällsstrukturer. Bara då kan vi bygga hållbara och levande miljöer – både i Jämtland Härjedalen och i resten av landet.
OmslagsFoton: Erika RANBRANDT, NICLAS VESTEFJELL, Erika Willners, SANDRA LEE PETTERSSON